fredag 24 augusti 2012

En hel radda med boktips

Den här boken av Liza Marklund heter Studio sex och är en deckare där huvudpersonen är Annika Bengtzon som arbetar som tidningsreporter. Boken börjar med att ett lik hittas på en kyrkogård................. Ett ögonblicks verk av Anders Paulrud handlar om Axel som växer upp i Karlskrona på 30-talet. Eftersom min mamma bodde i Ronneby vid den tiden grep boken tag i mig lite extra och kon ska få ett ex. av boken av mig. Skildrar hur ett barn upplever sin stundtals mycket hårda vardag men även solglimtar är bra. Axel flyttar senare till Köpenhamn och vad som händer där får du läsa själv. Att välja glädje av Kay Pollak lästes för ett tag sedan. det är en ganska tunn bok som handlar om att få kraft för att kunna förändra sig och sitt liv. Samla kraft, glädje, ja kanske lycka. Lättläst och full med övningar och exempel att tillämpa i sin vardag. Löftet av Diane Chamberlaine sägs vara en kärleksroman med djup psykologisk insikt. Den börjar i vart fall med att Lauras far dör och att han vill få henne att uppsöka en äldre dam och ta hand om henne. Löftet hålls och Laura får veta att hennes far inte är hennes biologiske far.

torsdag 23 augusti 2012

Galna tider

Ojojoj, ni skulle sett mig idag! Jag steg upp för exakt 20 minuter sedan och sedan dess har jag hunnit: Beställa tid hos vårdcentralen, starta ett returärende genom att ringa Dustinhome och pratat med Audiovideo angående en beställd vara. Vad har hänt med mig? Tog jag nyss tag i någonting? Dessa sakerna har jag nämligen skjutit framför mig i flera veckor. Nåväl, nog av det goda. Jag tänkte berätta om en fix idé jag har. Den har inte riktigt utvecklats till ett tvångsbeteende ännu, men det är nog fan inte långt ifrån. Alla har väl sett The Grudge? Den uppenbara huvudpersonen i filmen tycker jag är självaste Grudgen, alla kommer ihåg henne. Det är fan ingen som kommer ihåg de stackarna som blir dödade och ihjälskrämda, men Grudgen med sitt vita ansikte och långa, svarta, äckliga hår och det jäävla ljudet minns man. Fyfan !! I någon av filmerna befinner sig ett av offren i en hiss i ett höghus. Hon står helt lugnt och oskyldigt i hissen och helt plötsligt börjar Grudgen visa sig i de små fönstren i hissdörrarna på alla våningsplan. För varje våningsplan har en egen dörr (förutsatt att det inte finns någon innerdörr i hissen, och det finns inga sådana automatiska dörrar som särar på sig så man kan gå in. Det är en helt vanlig dörr som man skjuter upp) och emellan våningsplanen så är det bara helt vanlig vägg. Sen dör hon I huset där min mormor och morfar bor finns det en hiss. Kul! Efter några åkturer så fick jag syn på fönstret i dörrarna på alla våningsplanen (de bor högst upp också, såklart). Man åker förbi två fönster och stannar på det tredje. Okej, otäckt tänkte jag. Bestämde mig för att det var bäst att inte titta ut. Pga Grudgen. Sen hittade jag två ventiler som sitter i väggarna. Det var bäst att inte titta ut genom dem heller. Då intalade jag mig själv att jag var jävligt töntig och behövde sluta. Några gånger då jag åkte så stirrade jag stint på dörren så att jag såg ALLT! Den absolut sista gången jag gjorde det, jag gör aldrig om det, så hände detta; Mellan 2a och 1a våningen, där det bara är vägg, HÄNGDE DET SVART HÅR PÅ VÄGGEN? Jag tror inte ni fattar, en bunt med svart hår hade satt sig fast på väggen mellan hissplanen? HUR hamnade det där?! Amanda har även uppmärksammat att "fan vad hissen låter konstigt", så nu kan jag inte lyssna heller för jag inbillar mig att jag ska höra Grudgeljudet. Så nu när jag åker hiss måste jag stå inne i högra hörnet och stirra in i väggen. Åker jag själv så måste jag nynna på någonting och åker jag tillsammans med någon måste jag hålla igång ett samtal hela vägen upp/ner. Varför lyssnade inte jag när min mamma sa till mig att man inte skulle kolla på skräckfilmer?

tisdag 21 augusti 2012

Att ta steget

På fredag ska jag åka till Malmö och bo där hela helgen :) Det ska bli trevligt och allt sånt där. I måndags var jag på sjukhuset i Karlskrona och fick de där konstiga fläckarna på armarna kollade av en ordentlig läkare. Jag fick någon tvål som luktade sjukhus och lite kräm att smörja med, som ny inom 7 dagar sa hon, alltid nice. På vägen dit bestämde jag och att jag och min mamma skulle klippa navelsträngen nu när jag är 18. Min mamma och jag står varandra väldigt nära, men lite väl nära kan tyckas då hon skickar 4 sms/h när jag är iväg om kvällarna och skriver: "Hej gumman! Mamma här. Var är du? Har du kul? Hur mår du? Vem är du med? När kommer du hem? Var är du? Hur kommer du hem? Ska jag hämta dig? Var är du? Hälsa alla :):):)) Vilka är du med? Kram och puss Mammamor" i varje sms. Så nu sa jag ifrån. Mamma kör mig överallt och ska vara med på det mesta. T.ex läkarbesök. Så när vi kom fram till Kkrona hade vi bestämt att hon under inga omständigheter fick följa med in i rummet. Hon fick sitta i väntsalen. Läkaren kom. "Jeanette?" Ja, sa jag. "Hejsan. Ska .. inte mamma följa med?" Mamma la snabbt som blixten ned tidningen och tog sats, varpå jag gav henne sitt-kvar-blicken och sa "NEJ, det ska hon inte". Och hör och häpna, det hela gick bra. Hon klagade lite efteråt och sa att hon inte tyckte det var dags att klippa navelsträngen helt ännu, utan att vi skulle ta det lite långsamt. Vi får väl se hur det går.. Krille är nog glad att vi tagit detta steget nu iaf ;)